För detta har Strategisk Arkitektur anlitats – som härmed fått den kanske lite otacksamma uppgiften att försöka skapa något som tydligen varken utländska eller svenska kollegor som Wingårdh, A1 arkitekter, OMA eller Foreign Office har lyckats med – nämligen sagda högklassiga arkitektur. Samtidigt kanske man kan förmoda att fastighetsägaren Jernhusen inte har alltigenom altruistiska skäl till att låta utreda om en rivning av en välfungerande hotellbyggnad är önskvärd. Särskilt inte mot bakgrund av att deras nya arkitekt frankt försöker locka till sig beställare genom att påstå att "Förmodligen kan du tjäna mer på dina fastigheter" på sin hemsida.
Med andra ord kanske det inte bara finns estetiska skäl för att uppföra den "högklassiga arkitekturen". Min misstanke är att anledningen till att byggnaden är rivningshotad är att staden har tagit delar av fastigheten i anspråk till sin station och fiskar efter en uppgörelse med fastighetsägaren som inte innebär att man måste lätta på plånboken.
Så vad kan då Stockholm erbjuda Jernhusen? Svaret är: utökad byggrätt.
I sin "Startpromemoria för planläggning av Orgelpipan" föreslår stadsbyggnadskontoret en byggrätt för de åtta översta våningarna om ca 1 700 kvm/plan (inkl. vad de kallar ett "utredningsområde") mot dagens ca 800 kvm/plan. Till detta kommer mindre utökningar av de nedersta våningarna samt en indragen takvåning om ca. 1 400 kvm. Detta möjliggör en ökad byggnadsvolym på ca. 10 000 kvm.
Och ändå, kanske tack vare ett nattligt telefonsamtal från någon på Jernhusen, så känner sig Stadsbyggnadsnämnden med Regina Kevius i spetsen sig nödsakad att lägga in en brasklapp om höjden på kvarteret vid sitt beslut om att påbörja planarbetet:
"Stadsbyggnadsnämnden anser ... att det i detta skede inte är konstruktivt att låsa sig vid den angivna höjden på byggrätten i gällande detaljplan för fastigheten. Om en smärre ökning av höjden på en tillkommande byggnad är ofrånkomlig för att säkerställa de ovan angivna tekniska, ekonomiska, stadsbyggnadsmässiga och arkitektoniska värdena i byggnaden – särskilt miljöaspekter och mer stadsliv utmed Vasagatan – bör detta prövas." (Min kursivering)
Så vad den "högklassiga arkitekturen" egentligen kokar ner till är Stockholms ovilja till att betala för sin station. Konsekvensen av detta blir en byggnad som är betingad av ekonomiska faktorer – dels av att hela kvarteret ägs av en enda fastighetsägare, och dels av den nya "stadsmässiga" byggrätten. Resultatet blir ett stort, kvartersliknande hus med fyra sidor mot gatan, som strukturellt sett inte blir helt olikt kvarteret Svanen på andra sidan Klarabergsviadukten, där fastighetsägaren får stor makt över stadslivet eftersom den kan diktera villkoren för så mycket uthyrbar lokalyta.
Sedan blir det upp till arkitekterna att gestalta fasaderna, bara för att få bassningar för att de designat ännu en "låda". Det som inte nämns i detta är alltså att kortsiktiga ekonomiska hänsyn ger omfattande effekter på både byggnadsutformning och stadsbild. Just i detta fall kunde detta ju blivit ett verktyg för politikerna att övertyga medborgarna om projektet – för vilka, om inte Stockholmarna, borde vara intresserade av stadens kassa?
Kanske stadens väg i fråga om Orgelpipan 6 är riktig. Men att man går till väga på samma sätt när det gäller viktigare projekt är oroande - se t.ex. på Slussenförslaget med sina skymmande hus och sitt artificiella stadslandskap, eller på den s.k. Hagastaden med sin experimentella exploateringsgrad, allt för att få ekonomin att gå ihop i varje detaljplan.
Så hur skulle en arkitekt som fått lite friare händer gestaltat den högklassiga stationsarkitekturen? Kanske med en geometrisk grundform, som t.ex. en kvadrat, som plan? Kanske som en serie huskroppar som roterar i denna planform, så att betraktaren måste röra sig kring byggnaden för att upptäcka dess formmässiga idé? Och kanske genom att endast använda sig av högklassiga material, som sten och koppar, i fasaderna, allt för att uppnå varsamhet i färgskala gentemot Klara kyrka?
Något sådant skulle kunna säkerställa den arkitektoniska kvaliteten.
Länkar:
om de senaste planerna på utökad byggrätt i dn
om de senaste planerna på utökad byggrätt på yimby
om OMA:s ratade förslag i arkitektur
om de första planerna på en skyskrapa i svd
om de första planerna på en skyskrapa på yimby
Uppenbart anser du dig vara höjden av smakriktighet när det gäller arkitektur.
SvaraRaderaHagastaden är grovt underexploaterad.
Slussen i Fosters ursprungsförslag var föredömlig (och inte artificiell) stadsväv. Det är protestromantikerna som har tvingat fram ett kompromissförslag som kommer att vara en artificiell plats.
Den nya byggnaden på Hotell Continentals plats får gärna vara 200m hög. Oavsett höjd så konkurrerar den inte med Klara Kyrka hur skulle den kunna göra det, de är byggnader med helt olika funktioner, tradition och arkitektur.
Snarare än konkurrens kommer de att kontrastera varandra. Kontraster är viktigt för upplevelsen av en spännande och levande stad. Du tycks istället vill ha en konformistisk stad, en sådan upplevs ofta som tråkig och död.
"Uppenbart anser du dig vara höjden av smakriktighet när det gäller arkitektur."
SvaraRaderatack detsamma! men jag har väl inte gett uttryck för någon smak här? med "articifiellt stadslandskap" syftade jag här på att man ändrar topografin avsevärt i det nya Slussen för att få plats med lite shopping... med "experimentella exploateringsgrad" i Hagastaden menar jag bara att den är högre än man nånsin har byggt i Stockholm tidigare, sedan må det vara bra eller dåligt.
"Den nya byggnaden på Hotell Continentals plats får gärna vara 200m hög" - trevligt att du tycker det!. jag har aldrig påstått att den inte får det.
"Du tycks istället vill ha en konformistisk stad, en sådan upplevs ofta som tråkig och död." nja, personligen skulle jag gärna vilja ha lite mer variation tror jag. men det står det väl inget om i den här texten?
Den här texten handlar om att Stockholms stad prioriterar kortsiktiga ekonomiska hänsyn när den stadsplanerar... Trist att du inte tyckte den var läsvärd. Men man kan ju inte vara alla till lags...