Slutet kvarter sluter cirkeln

Lamellhuset har nu äntligen slutat slingra sig och bitit sig själva i svansen. Ett resultat av detta är det nybyggda huset åt bostadsrättsföreningen Eriksbergsterrassen i Göteborg, ritat av Malmström Edström arkitekter i en stadsplan av Södergruppen. Huset har uppmärksammats i en artikel i tidningen Arkitektur nummer 2 i år, och nominerats till Bostadspriset 2009. Med sin O-form påminner kvarteret förstås rent geometriskt om förmodernistisk kvartersbebyggelse. Men det finns även vissa skillnader.

En är att hela kvarteret består av en enda byggnad. Promenerar man ett varv runt det får man alltså se cirka 200 meter likadan fasad. Detta stadsplanegrepp måste nog ses som ett tillmötesgående av ett modernt (eller kanske till och med modernistiskt?) byggnadssätt. Är detta en konsekvens av såväl byggherrens krav på att bygga ett stort hus för att öka lönsamheten, som myndigheternas tillmötesgående av dessa krav, samt att stadsplanen har fått "kvarter med knappa mått", som Christer Malmström uttrycker det? (Arkitektur 2/10, s. 26). Som så ofta idag har myndigheter och planarkitekter alltså valt att inte använda fastighetsindelning av kvarteren som ett instrument för att variera bebyggelsen inom kvarteret. I det här fallet har det lett till den underliga konsekvensen att två av gatorna längs kvarteret är mer eller mindre onödiga för det här huset, eftersom det bara finns två entréer till huset. Dessa leder till den gård som man når ingångarna till lägenheterna från.

Lek nu med tanken på fler likadana kvarter bredvid varandra. Det faktum att det inte finns något annat än bostäder i dem skulle förstås leda till att ytterligare byggnader skulle behövas, där man kan finna shopping och service. Kanske ett litet centrum med en mataffär och en biograf som ett komplement till stormarknaden. Och vem kommer vilja gå på en gata där det enda man ser i husen är lägenheter och åter lägenheter? Och att det kommer förbli så har arkitekten sett till genom att orientera entréerna mot gården. Alltså skulle man kunna skippa den gatumark som bara används som transportsträcka och plantera gräs eller något annat trevligt där. Den ena entrén skulle t.o.m. kunna leda rakt ut i en park! Och gator runt hela huset skulle ju inte heller behövas eftersom man kan ta sig till och från garaget med sin bil.

På det hela taget påminner alltså detta försök snarare den sortens stadsplanering som till exempel Skarpnäck är ett uttryck för här i Stockholm. Bygget lanseras också under parollen "Ljus, grönska och lugn" av byggherren, som har lyckats sälja alla lägenheter utom en (se Riksbyggens hemsida).

Peter Erséus, som recenserar projektet i Arkitektur (och vars kontor även ritat stadsplanen) tycker att det är ett "lyckosamt grepp" att orientera entréerna mot gården. Vidare tycker han att "småskaligheten" är en kvalitet i stadsstrukturen. (Arkitektur 2/10, s. 31). Den stora byggnadsvolymen och dess avsaknad av interaktion med omgivningen får mig att vara av en annan uppfattning.

Alla bilder © författaren 2011

Länkar:
Malmström Edström
Erséus Arkitekter
Sveriges arkitekters nominering till bostadspriset 2009
Eriksbergsterrassen hos Riksbyggen
Tyvärr är artikeln i Arkitektur inte tillgänglig på internet.